Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
på tjugutvå år, som studerade juridik. Jag tycker,
att de äro riktigt trevliga. Tänk på så mycket
roligt man kan ha där!
— Nej, i sådana här städer känner jag mig,
som om jag skulle kvävas; och flickan lade handen
på sin barm. När jag ser de här höga stenhusen
tänker jag: »Vilka äro alla dessa människor, som
bo i alla dessa våningar?» Här vet man ju ej ett
dugg om sin närmaste granne!
— Ja, det kan väl ibland vara en fördel!
— Men Hans, försök vara allvarsam bara ett
ögonblick och hör på!
— Befall, min drottning!
Hans drog fram en stol till sin drottning och
satte sig själv på en låg pall vid hennes fötter.
— Så poetiska ni se ut! sade ett par, som gick
förbi.
— Det äro vi också! ropade Hans. Qå på nu,
Meg!
Meg stödde handen mot kinden och såg ut.
Hans lutade sitt huvud mot hennes knä, men
hon märkte det ej, eller ville ej märka det; ty
Hans var en sådan snäll pojke, att det inte var
värt att bråka om somliga saker hon inte tyckte
om hos honom.
— Du, sade hon långsamt. När jag går på
gatorna, blir jag ibland alldeles kall, så rädd
blir jag.
— Varför det, Meg? frågade Hans, och hans
blick följde beundrande konturen av hennes fina
arm.
— Jo, alla dessa främmande ansikten göra mig
så ängslig. Jag tycker då, att jag själv inte riktigt
är jag själv, du förstår, att jag blott är en skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
