Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
så uppmärksamt mattans mönster, som om detta
haft något samband med ämnet.
— Vad så, syster?
— Om jag varit den kvinnan, hade jag blivit
förtvivlad!
— Varför? Den kvinnan kunde ju inte bry sig
mycket om mig, då hon skrev om mig på det
viset.
Syster Rosie kände sig plötsligt, som om hon
blivit en advokat, som måste försvara en oskyldigt
dömd.
— Ser ni, sade hon ivrigt, den där flickan
älskade nog er, men hon levde för sin konst, och
jag förmodar, att konstnärer inte älska på samma
sätt som vi vanliga. Jag har läst någonstans om
en världsberömd violinist, som efter mötet med
sin älskade spelade så, att hans musik
komprometterade hans dam. Så är det kanske även med
dem, som skriva. Pennan är deras fiolsträng, och
det genomlevda formar motståndslöst deras ord.
Jag tror, att när er älskade gick ifrån er, var
hennes själ uppfylld av jubel. Intet var väl då
naturligare än att jublet sökte efter uttryck. Jag
har alltid hört, att författare lika litet kunna låta
bli att ge uttryck åt vad de känna, som fåglarna
kunna låta bli att sjunga, när solen går upp.
Rick reste sig och började gå fram och tillbaka
på den mjuka mattan.
— Men, syster, sade han, hon skrev inte bara
om jublet. Hon ritade av mina svagheter,
framställde dem här och var i en löjlig dager...
Flickan vid fönstret fick tårar i ögonen.
Darrande sade hon:
— Tror ni ej, att en diktare måste se alla sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
