Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
en ung flicka. Han tvärstannar, och utan att bry
sig om människorna breder han ut sina armar
mot henne. Men det ser ut, som om han misstagit
sig, om han trott, att denna unga flicka utan
vidare skulle flyga i hans famn promenaddags
på Stora torget i denna svenska västkuststad. Hon
står bara stilla; men de svarta ögonen tyckas
fyllda av solskenet i luften.
— Jag har fått ditt brev,., säger hon.
De börja gå gatan framåt, bredvid varandra.
Hans vassa profil är ivrigt böjd över henne. Men
hon fortsätter inte sin mening, hon går blott
leende vid hans sida med den lätta, smidiga
gång, varpå man kan känna igen henne på långt
avstånd. Inte heller han säger något; hans blick
vilar endast dröjande på detta ansikte, vars mjuka
linjer och skiftande uttryck göra det till det
vackraste han vet.
De komma ned till hamnen. En stor vedskuta
har just hissat sitt segel. Seglet smäller reslystet
muntert mot masten och sväller ut som en stor
ljus vinge mot den blå himlen.
»I dag — i dag», gnolar han och ser, hur det
blå vattnet mjukt smyger sig efter den gamla
skutans sidor.
De gå ända ut på hamnpiren. Tysta stå de och
blicka hän över havet, som vidsträckt och oändligt
öppnar sig framför dem. Långt borta vid
horisonten synes röken av en ångare som en ringlande
svarform.
Hon vänder sig plötsligt om.
— Du, säger hon. Jag ger dig en dag. Jag kan
inte bli din. Du vet, vad som binder mig. Jag
har skyldigheter mot en annan; du känner vem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
