Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
— Förfärligt varmt härinne! Han gick ett par
steg fram och tillbaka i rummet.
Hon satt rak med händerna hårt
sammanknäppta och munnen trotsigt hopknipen.
Han kom fram till henne och sade lågt:
— Petite, berätta nu alltsammans för mig.
— Det är inte mycket mer att berätta, Louis.
Jag visste naturligtvis inte, att han slog på
trumma. Han gick omkring på badorten, som alla
andra unga herrar. Men han såg bra mycket
trevligare ut än någon av dem.
Hon vände sig plötsligt mot Louis:
— En lång lugg ner i pannan, förstår du! Stora,
svarta ögon och bred över axlarna som...
— Ja> Jag förstår. Louis såg för sin inre syn
en av dessa halvkonstnärer, som flickor ha så lätt
att råka ut för. Men kanske var det ej så illa...
— Du förälskade dig väl inte i luggen heller?
sade han på det ironiska sätt han gärna anslog,
när han blev upprörd över något.
— Jo, nästan, vet du, och när jag så fick höra,
att han var konstnär...
»Konstnär?» tänkte Louis. »Varför inte
trum-slagarpojke rätt och slätt?»
— ... så blev jag mera intresserad av honom.
Vi promenerade i skogen, och han var så blyg.
— Hur yttrade sig blygheten?
— A, det kan jag inte förklara, men han är ju
yngre än jag, ser du.
— Ännu »mera besynnerligare», som Alice i
Sagolandet sade. Barn, du är en toka!
— Nej, visst inte, Louis. En dag kommo vi
överens om att vi älskade varandra, och så kysstes
vi, och allt var klart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
