Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Hon såg honom åter rätt in i ögonen, men han
stod inte ut med hennes klara, glada blick.
Han tog hennes hand och tryckte den hårt.
— Hur gammal är du? frågade han därpå helt
tvärt.
Hon höjde på ögonbrynen.
— Hur så, gamla onkel på cirka trettio?
— Jo, jag tänker, att han inte trampat ut
barnskorna än, eftersom han är yngre än du.
— Se efter i röda boken. Den trodde jag, att du
kunde utantill.
— Där står att du är tjugutre. Men det måste
vara överdrift.
Hon började dra på sig handskarna, och hennes
röda mun trutade som en barnmun, för att kämpa
med gråten:
— Adjö, Louis. Jag menar allvar, och du bara
skämtar...
— Snälla barn, jag trodde, att det var du, som
skämtade. Bit inte i din underläpp. Den svullnar,
om du behandlar den så där illa. Jag är ledsen,
att han slår på trumma. Det sägs visserligen, att
kärleken är blind, men inte, att den är döv. En sak
vill jag emellertid råda dig, lilla flicka, om du
verkligen tänker gifta dig med trumslaga... jag
menar konstnären. Du borde ta reda på om han
har samma vanor som du. Om han äter med
gaffeln och skär med kniven, om han tycker om
goda böcker, om ...
Hon reste sig.
— Adjö. Varför frågar du inte också, om han
tuggar snus och spottar? Jag hade väntat, att du
skulle hjälpa mig.
Hon gick mot dörren, och han bugade sig artigt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
