- Project Runeberg -  En Dagdriverskas Anteckningar /
91

(1923) [MARC] [MARC] Author: Agnes von Krusenstjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91

hennes tillstånd mera barbariskt och ohyfsat än
vällust’.» — Och så är det originalupplagan, tillade
han förnöjt för sig själv. Det måste hon också
sätta värde på!

Och nu var han på väg till sin älskade för att
äta middag.

Då betjänten hjälpte honom av med rocken,
hörde han ett sorl av röster från salongen.

Dorothea Carlsson stod under salongens
kolossala ljuskrona och tog emot sina gäster. Ur den
djupt dekolleterade svarta sammetsklänningen
höjde sig den vita halsen, och på bröstet blixtrade
en stor diamant. Hon log emot Gunnar-Uno
dröjande, uppmuntrande, och Gunnar-Uno
rodnade häftigt. Han kunde inte genast rycka
fram med boken, fastän han gärna velat det,
utan måste vänta till ett lägligare tillfälle.

När han en stund senare satt vid
middagsbordet, kände han sig fullkomligt lycklig. Hon
passade i denna infattning av strålande ljus, kristaller
och blommor, hans älskade. När hon långsamt
lyfte ett vinglas och ett ögonblick, innan hon
skålade, såg på drycken, som gnistrade i
ljusskenet, förstod man, att hon njöt av denna
tillvaro. Hon njöt av vinet, blommorna, överflödet
och de lågor hon tände i männens blickar; njöt
alltsammans instinktivt, fysiskt, utan att reflektera,
som en grann blomma i solskenet. Och nu satt
Gunnar-Uno Adelheim, den fattige drömmaren,
vid denna praktfulla skönhets bord med en gåva
till henne i fickan. Medvetandet härom gjorde
honom lycksalig. Han tömde glasen i botten, och
ju mer han drack, desto intensivare brunno hans
ögon. Varje sekund var som en bräddfylld bägare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:28:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagdriv/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free