Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Han tog upp boken, lade den i hennes knä och
stirrade på henne med förväntansfull uppsyn.
Hon såg litet förvånad ut.
— Vad är detta? frågade hon och fattade om
boken med ena handen.
— Läs! läs! sade han ivrigt och slog upp
den lilla volymen, för att hon skulle kunna läsa på
titelbladet.
— »Vad är kärlek?» läste hon och såg ut, som om
hon höll på att fnissa till, men rodnade samtidigt
litet konventionellt brydd, som om hon trodde, att
det var någonting opassande, så att hon måste
ställa sig ogillande. — Vem är det av?
— Av Almqvist, sade Gunnar-Uno högtidligt.
— Almqvist... upprepade hon oförstående.
Vem är det?
Gunnar-Uno satt som träffad av blixten.
Möjligheten av att hon ej skulle känna till hans
älskade Love, som hjälpt honom själv att glömma
så många av livets vedervärdigheter, hade aldrig
fallit honom in.
— Almqvist! återtog han nästan häftigt. En av
våra största författare ... Sveriges modernaste
diktare ... Han var ett geni och ...
— Jaså, så, sade hon dröjande.
Hon visste icke, vem Almqvist var. Den ende
Almqvist hon kände till var en skräddare med det
namnet, men han hade förstört en vårdräkt för
henne, en vårdräkt, som för resten kunde ha
blivit charmant, tänkte hon plötsligt missnöjt,
av fint rödbrunt kläde med broderier i samma
färg.
Så såg hon på Gunnar-Uno. Han väntade
tydligen, att hon skulle säjja något mera, och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
