Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
öppnade boken, och det var som om han med ens
hade tittat in i hennes själ och upptäckt, att den
bara var en banal leksakslåda; och tjusningen från
den föregående tiden var och förblev bortblåst.
Tyst smög han sig ut i tamburen, tog obemärkt
rocken från klädhängaren, som om han varit en
tjuv, och lunkade nedför marmortrapporna.
Uppe i våningen fick en äldre herre plötsligt
syn på Gunnar-Uno Adelheims litterära
hyllningsgärd och började bläddra i boken.
— Fru Dorothea, ropade han. Här har ni ju
en riktig skatt!
Hon ryckte till.
— Ja, det är Almqvist, sade hon, redan van.
Han var ett geni och ...
— Ja, ja, sade den gamle herrn och
kontrollerade titelbladets årtal med pincenezen på näsan,
och det är själva originalupplagan. Detta är en
raritet, skall ni tro, och mycket dyr.
Fru Dorothea letade efter Gunnar-Uno överallt.
Det var ju tydligen en både fin och dyrbar present
hon fått. Men då hon ringde på betjänten, fick
hon veta att herr Adelheim redan gått.
Gunnar-Unos bordsgranne doktorn tog sig en
promenad på hemvägen från middagen.
I denna utkant av staden löpte ett plank runt ett
vedupplag, nu knappt synligt i mörkret. En enslig
lykta brann vid slutet av planket, där landsvägen
utåt slätten tog vid.
Doktorn tänkte vända och åter gå in mot
centrum, då han märkte en gestalt stå lutad mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
