Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
planket. Han spratt till. I skenet från lyktan såg
han, att det var herr Adelheim.
— Vad gör ni här? sade han barskt.
Gunnar-Uno Adelheims ansikte hade för
tillfället mist sin varmt bruna ton, det var som ett
lärft; han svarade ej.
När doktorn kom närmare honom, tyckte han,
att det såg ut, som om han hade gråtit.
De gingo tillsammans in mot staden.
Doktorn hade också iakttagit Almqvists »Vad
är kärlek?» på fru Dorotheas bord och förstått,
varifrån den kommit. Han såg medlidsamt på
det unga bleka ansiktet.
— Man skall aldrig försöka komma i något
slags andlig kontakt med sådana kvinnor, sade
han plötsligt; och båda sågo i detta nu för sig
fru Dorotheas pastellögon och pionröda mun.
— Det blir ungefär som Pygmalions bön till
marmorstatyn, fastän resultatet inte blir glädje, utan
missräkning. När er marmorstaty, det vill säga fru
Dorothea, äntligen talade, upptäckte ni hennes
själ.
— Också jag har gjort detsamma, tillade han
och log sitt svårmodigt ironiska löje: Även om
jag inte vädjade till henne med någon
originalupplaga. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
