Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA.
En gång för tusen år sedan hade hon varit
hans älskarinna, och nu stod hon inne på hans
expeditionsrum för att försöka skaffa sig en plats.
En kvinna med allvarliga ögon och något
glädjelöst, vissnat kring munnen. Vaktmästaren, som
hade fört in henne, hade bett henne sitta ner,
chefen skulle strax komma. i
Men hon kunde inte slå sig till ro. Hon stod
vid skrivbordet och såg mot dörren i ett slags
frusen väntan. Åter och åter upprepade hon tyst
inom sig de ord, varmed hon skulle förklara,
varför hon kommit just till honom och ingen
annan. »Nöden har drivit mig», skulle hon säga.
»Min man gör ingenting i väntan på det stora
konstverk han en gång skall utföra, och jag har
två små barn, som måste ha mat. Giv mig en
plats på ert kontor. Giv mig det för våra minnens
skull.»
Hon ryckte till vid fotsteg i korridoren, och en
blodvåg sköljde upp i hennes ansikte; men stegen
gingo förbi, och åter knöt samma tanke sin tunga
kedja i hennes hjärna: »Giv mig det för våra
minnens skull.»
Det var rena affären. De minnen, som voro
det skönaste livet bjudit henne, skulle nu läggas
fram och skärskådas, om de voro värda en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
