- Project Runeberg -  En Dagdriverskas Anteckningar /
101

(1923) [MARC] [MARC] Author: Agnes von Krusenstjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

summa. Skulle han komma ihåg? Tanken gjorde
henne plötsligt förskräckt. Om han hade glömt
henne? Om han skulle se på henne som på någon
han aldrig mött?

Hon kunde inte taga sina ögon från dörren.

Dess vita yta tycktes fördunklas inför hennes
inre syn av bilder från den tid, som hon under
många strävsamma år sökt glömma. Dörren var
som en skioptikonduk. Bilderna gledo över den
med jämna mellanrum. Hon hade inte tänkt sig
detta, då hon beslutat sig för att gå på morgonen.

Det hade varit en grå morgon. Barnen hade
varit kinkiga. Det minsta, som ännu på åttonde
månaden åt bröstet, måtte ha fått i sig galla i
stället för mjölk och skrek, tills det varit nära att
kvävas. När hon gick genom Kungsträdgården,
hade träden stått som ritade i kol mot den grå
dimman, och hon hade gått fort, skrämd till döds
av något outsägligt.

Chefen kom in. Han stannade med ryggen mot
dörren, och hon kände sig ett ögonblick otålig
över att han skymde bort bilderna för henne.
Nu sade han något, och hon böjde sig fram för
att lyssna. Ljudet nådde fram till hennes öron,
men hon kunde inte urskilja orden. Hon försökte
också urskilja hans ansikte, men den där dimman
därute hade visst även lagt sig över hennes ögon,
så att hon ingenting kunde se.

Mannen som kommit in såg till sin förvåning en
dam, som efter att ett ögonblick ha stirrat på
honom vacklade till och sjönk ned i hans
skrivbordsstol. Hon lutade huvudet i händerna och
gav ifrån sig ett litet klagande ljud: ett barns
hjälplösa klagan. Han kom sig inte för med att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:28:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagdriv/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free