Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
genast skynda fram. För det första hade han en
panisk förskräckelse för gråtande kvinnor, och
för det andra kände han henne inte och hade
redan från barndomen lärt sig att inte klappa
främmande hundar på huvudet.
Det var tyst i rummet en lång stund. Två
gånger försökte hon säga något, men rösten svek
henne. |
Mannen såg på det böjda huvudet. Under hatten
skymtade en massa mjukt, askblont hår, och
nackens linje var mycket vacker. Mycket vacker:
han tyckte, att han sett den nacklinjen en gång
förut. En rad av kvinnor passerade revy för hans
inre syn, och han överraskade sig med att
plötsligt och hårt säga:
— Lyft upp huvudet, så att jag får se, om
det är ni. 1
När han sagt orden, blev han generad över att
de läto så brutala. Hon lyfte långsamt sitt huvud
och såg på honom, och då han ryckte till i det
plötsliga igenkännandets överraskning, sade hon
sakta:
— Har du glömt mig, som du kallade Den
Första för alla dem, som kommo efter mig?
Han gick fram till henne och böjde sig över
hennes stol. Hon satt orörlig och såg på honom.
Han mönstrade hennes ansikte med en kall blick.
— Såå, ni är Den Första? sade han slutligen.
Jag minns Den Första som en liten skärhyad
flicka med mjuka linjer, och hennes namn var
Maj. Maj, det betyder våren.
Ett ögonblicks tystnad. Bådas tankar
framkallade bilden av Den Första. Kvinnan såg henne
för sig med ett knivstyng av gränslös svartsjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
