- Project Runeberg -  En Dagdriverskas Anteckningar /
113

(1923) [MARC] [MARC] Author: Agnes von Krusenstjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

113

Kanske hade bördan blivit lättare för henne,
om hon kunnat meddela sig med någon. Men
hennes man var strängt sysselsatt, och till något
umgänge räckte ej den vid årets början uppsatta
kalkylen.

Ack, denna kalkyl! Det var hennes man, som
satte upp den. Som helt ung hade han suttit på
kontor och lärt sig föra böcker. Han hade sett
svindlande summor uppsättas och avföras allt efter
förut uppsatt kalkyl, och det var under de åren
han fattat, man skulle kunna säga en avgjord
passion, för kalkyler. Han kalkylerade allting och
satte ständigt upp för litet på utgiftssidan, och
det var efter denna kalkyl hans hustru levde sitt
snäva liv. Det var hennes stolthet, att hennes man
aldrig behövde se igenom hushållsboken. Han
höll sig endast underrättad om att kalkylen
stämde, och det gjorde den alltid.

När barnen lagt sig, sutto dessa två, som gift
sig en strålande sommardag med strålande
framtidsperspektiv hägrande i ett lyckligt fjärran, i
det lilla tobaksluktande rummet, där en
luggsliten matta och nötta möbler skvallrade om att
kalkylen detta som så många föregående år ej
räckt till uppiffande av möblemanget.

De sutto där tysta och trötta, han lutad över
sin översättning, då och då vätande på fingret
och otåligt slående i lexikonet, och hon lutad
över barnens strumpor, en hög som aldrig tycktes
vilja ta slut. Då hon satt så, kunde hon ibland
se upp med ögon röda av ansträngning, och då
föllo hennes blickar på mannen därborta vid
bordet. Det var en lång, spinkig gestalt med
utskjutande skulderblad och trött hållning. Hans

8. — v. Krusenstjerna, En dagdriverskas anteckningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:59:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagdriv/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free