- Project Runeberg -  En Dagdriverskas Anteckningar /
117

(1923) [MARC] [MARC] Author: Agnes von Krusenstjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

skunkpäls. Hennes högväxta gestalt bar med
lätthet den tunga pälsen, och de mörka ögonen
hade en högdragen blick, för vilken chefen och
två biträden kröpo, bugande, smilande.

Lilla fru Bartsch lät prova en massa pälsar.
Hennes kinder brunno. Hon smekte med darrande
händer det mjuka pälsverket och log som ett
lyckligt barn, då kragarna kittlade kind och nacke.
Hon drömde sig åter vara ung och rik. Det
fattiga hemmet, mannen, barnen, kalkylen,
köttfärsen, alltsammans glömdes för ögonblickets
glädje. Sedlarna hon fått på morgonen blevo i
hennes inbillning en förmögenhet, som komme att
räcka till allt. Äntligen skulle hon slita sönder
spindelnätet och göra sig fri, med ett enda ryck.

Slutligen bestämde hon sig för en bisampäls,
vars foder var av mörkblått siden med ett mönster
av invävda blommor i glada färger. Hon svepte
in sig i den. Knäppte skärpet oin midjan och den
höga kragen om sin magra hals. Stod så stilla
och betraktade sin bild i spegeln.

De som expedierat henne voro för ögonblick
borta vid disken. Då erinrade sig fru Bartsch, att
hon måste betala. Den högväxte herrn hade
nämnt ett pris, som hon nu mindes med pinsam
tydlighet. Försiktigt plockade hon fram sedlarna
och räknade dem för första gången. Hon räknade
om dem. De blevo icke flera för det. Det föreföll
henne, som om den okände vännen plötsligt
blivit hennes fiende: som om han vore spindeln,
som endast ville visa henne, att nätets maskor
voro alltför starka för att hon skulle kunna slita
sönder dem med det där enda rycket.

Långsamt började hon knäppa upp kappan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:28:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagdriv/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free