- Project Runeberg -  En Dagdriverskas Anteckningar /
123

(1923) [MARC] [MARC] Author: Agnes von Krusenstjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

räkna ut öre för öre, vad denna extravagans skulle
kostat honom, då han åter kände plånboken mot
bröstet. Han hade för ögonblicket glömt den.
Numera behövde han ju inte se på slantarna; men
han kände sig varken glad eller i lättsinnigt behov
av att växla några sedlar.

m

Han åt middag på en liten bierstube och
betalade den ur sin egen kassa. Ännu återstodo ett par
timmar innan nattågets avgång. Nu gällde det att
fördriva tiden.

Men han, som levat sitt liv efter bestämda
klockslag med bestämda tider för arbete, sömn och
promenader, han, som endast ibland frångått sina
regelbundna vanor för att arbeta på övertid, visste
inte av något sätt att fördriva tiden på. Själva
uttrycket hade alltid förefallit honom löjligt, ty
tiden, det var ju timglaset, varur sanden sakta,
men oavlåtligt rann, och ju äldre han blev, desto
försiktigare hade han handskats med tidens
timglas för att ej ett enda sandkorn skulle rinna
förbi hans händer.

En blinkande ljusreklam över gatan kungjorde,
att denna kväll uppträdde Bella Blanca på
caba-reten en kvart över åtta. »Bella Blanca», det lät
som namnet på en häst, men då han studerade
fotografierna utanför ingången, fann han, att det
var en dam med smala ben, som hon placerade på
alla möjliga ställen, utom där ben i allmänhet
bruka placeras, såsom rätt upp i luften eller
behagfullt virade kring en taklina eller på sin
kavaljers näsa. Han kände ingen längtan efter
att se denna onaturliga dam.

Ett par herrar gingo förbi honom. De hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:59:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagdriv/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free