Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTNÄRSLÄNGTAN.
»Finns det någon årstid, som skapat så många
diktare, jag menar skaldeynglingar, som våren?
Varje vår producerar ett rent av förvånande antal
unga poeter, fastän det ju vore förhastat att säga,
att dessa skaldefrön gemenligen kunna benämnas
konstnärer. Vanligtvis ha de bara fattats av en
oemotståndlig lust att på papperet nedteckna de
starka intryck, varmed denna årstid slår alla
människor: de brusande vårfloderna, trädens
svällande knoppar, luftens berusande arom och
solskenets växlande skuggor och dagrar, ,och de
ha inte ägnat någon större uppmärksamhet åt
vad som dock är en ganska väsentlig del av
konsten, nämligen formen. (Så där, ja! Litet mera
skugga här och en klick rött där gör bestämt bra
effekt!) — Hösten har väl även många skalder!
Men hur målas hösten? Med ett dystert vemod,
som de njutningsfullt frossa i, sjunga höstpoeterna
om ’mörker och köld’, om ’ödsliga stormar’ och
’fallande löv’; de påstå, att denna årstid ’dödar
alla fagra drömmar’ och kommer som
’förstöraren’ och ’banemannen’ av allt skönt och
härligt. — Endast ett fåtal stämma sina lyror till
höstens lov. (Nej, se så vackert den där gula
björken står mot den mörka bakgrunden!) Jag
skulle vilja råda alla dessa svartkostymerade höst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
