Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
på de stora mästarna, utan på alstren av sådana
stackars medelmåttor som hon själv.
När hon såg en sådan tavla, tänkte hon alltid:
»Du är ju blott en outtalad tanke, en bild utan
ord! Hur skall mängden, folket, kunna förstå
detta, kunna uppfatta målarens tanke!» Och det
gick ju också oftast så, att tavlan förblev
oförstådd, ouppskattad — om man inte rent av
trampade på och smutskastade den!
Marianne stödde handen mot kinden och
stirrade fundersamt framför sig. Hon anade icke,
vilken vacker tavla hon själv bildade där mitt i
landskapet: en ung konstnär, som anstränger sig
för att efterbilda och uttrycka naturens alla
underbara hemligheter! Hon hade en fin profil, hög
panna, en fint böjd näsa, en liten täck mun, där
skämt och allvar stredo om herraväldet, och en
mycket bestämd haka. Hyn var frisk och rosig av
kylan, och ögonen mörkblå och djupa. Det fanns
sådana sällsamma skiftningar i de där ögonen!
Återspegla ej människornas ögon allt det, som
de från barndomen insupit av livet? Jag tror det!
Det var? som om man i Mariannes ögon kunnat
läsa allt det sköna och härliga hon njutit av både
i naturen och hos människorna. — Den käcka
tyrolerhatten satt litet på sned, så att det bruna,
vågiga håret blev synligt, och den vida
målar-rocken var uppknäppt och släpade på marken,
där hon satt.
Hon började åter måla med en nästan febril
iver. Skuggorna begynte falla längre och mörkare
över berget, och hon var rädd, att det snart skulle
bli skumt. En kvällsbris steg sakta vinande upp
från sjön och kom Marianne att rysa till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
