- Project Runeberg -  En Dagdriverskas Anteckningar /
167

(1923) [MARC] [MARC] Author: Agnes von Krusenstjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

— Men mister inte livet sin glädje för den, som
har Döden till vän ? »Det var ett bra uttryck»,
tänkte Edvin i detsamma han fann det.

I detta nu föll en syn honom i minnet: En
tjärn på en ängsplats i skogen, och han själv
sittande på en kullstörtad trädstam, njutande av
sommardagens värme. Tjärnens vatten glänste
grönt, mörkgrönt, som hade det fått färg av den
mjuka mossan i skogen. Det var skenbart
stillastående, men som en het andning höjde sig ändå
ur det. Runt omkring växte ängsull och saftigt
gräs, och över vattnet lekte brokiga trollsländor
med genomskinliga vingar, som glänste likt guld
i solskenet. Luften var uppfylld av ljud: syrsor
surrade i gräset, en spillkråka hackade
någonstädes, hennes röda huvud skymtade mellan ett
par stammar, en ekorre smackade uppifrån en
trädkrona. Allt rymdens, markens och vattnets
liv tycktes spela samman i en stor symfoni. Det
var Livet koncentrerat i ett ögonblick, Döden hade
ingen plats där...

Urmakarns röst återkallade Ordqvist till
verkstaden: — Nej, det kryddar i stället livets
njutning, sade han, och självironien darrade i hans
röst. Vänta! säger man till Döden, låt mig stanna
och njuta en minut ännu!

Edvin böjde sig ned för att bättre kunna se in
i den gamle mannens ögon. — Ni hånar, sade
han. Ni har aldrig bett Döden vänta.

Det blev tyst. Så tittade urmakarn hastigt upp.

— Jo, sade han, jag har gjort det en gång, då jag
var ung och blodet stod hett mot mitt hjärta. Och
han väntade. Nu väntar jag på honom. Rollerna
ha bytts om.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:28:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagdriv/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free