Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER EN FLORENTINSK
MADONNA.
Varje dag besökte Caterina Fontebono mässan.
Högrest och rak, följd av folkets blickar, gick hon
långsamt uppför gången. Det var något av lilja
från Fiesoles sluttning över henne. Det var också
något av ung florentinsk ridderssven. Den smärta
och ändå kraftigt byggda gestalten, nackens veka
och likväl stolta linje, och så ögonen! Fasta och
klara ögon, lugna, vilande och rofyllda, trots det
ömma, inifrån milt brännande uttrycket i dem.
Det var, som om de skådat till botten av tingen
och där funnit sanningen: den sanning, som ger
frid och inför vilken all oro försvinner. Caterina
Fontebono såg sig aldrig om, tänkte aldrig på
folkets blickar. Caterina Fontebono gick högrest
och rak fram mot altaret.
Däruppe brunno de höga vaxljusen, och
framför dem rörde sig korgossarna i sina vita och
röda dräkter som i en rytmisk dans. Då och då
ringde en klocka, av och till svängdes
rökelsekaren, och med sjungande röst psalmodierade
prästen bönerna och de heliga orden. Den lilla
kyrkan fylldes av vällukt. Som en fin, tunn dimma
steg rökelsen under de mörknande valven. Den
sövde sinnena, beslöjade blickarna, stillade
tankarna. Och Caterina Fontebono bad. Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
