Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
mig. De lia lovat mig himmel och salighet. Och
detta–-detta–-
I raseri kastade hon sig över madonnabilden
och ryckte av den dess prydnader. Mitt i sin stora
förvirring kände hon dock klart, att hon
samtidigt rev bort skranken, som skyddat henne från
att se bråddjupet. Hon aktade nu intet därpå, att
en skara beväpnade män som ett stormande hav
bröt fram emot kyrkan. Ett målat fönster,
föreställande Sankt Antonius, krossades, så att
skärvorna yrde nedför väggarna. Utifrån hörde hon
slammer av lansar, bultande av yxor, hest
mummel av förbannande röster.
Ett oändligt lugn hade med ens kommit över
henne. De stora svarta ögonen brunno med sin
gamla starka och trygga glans; men denna glans
återspeglade nu det starka trotset och den säkra
vissheten om undergången. — Skall jag dö, skall
du det också, sade hon. Och så lyfte hon
madonnan, och hållande henne över sitt huvud sprang
hon stolt och hög i sin adliga dräkt rakt ut i
hopen av råa sällar. Solens strålar träffade henne
i ansiktet och bländade henne. Ett vasst spjut
trängde in i hennes bröst, och hon störtade till
marken. I detsamma hon föll, kastade hon
madonnan framför sig. Men den heliga jungfrun
splittrades ej mot marken. Hon låg där och log mitt i
solskenet.
12. — v. Krusenstjerna, En dagdriverskas anteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
