Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
ögonen fästa på deras doftande blommor. Ibland
somnade hon in av den starka doften och vaknade
igen, då månen stod högt över hennes huvud och
nattviolerna i dess sken förvandlats till underligt
förvridna skålar av alabaster, fyllda med
genomskinligt ljus.
Hon hade namn på alla astrarna, som växte i
långa, raka rabatter. De mörkgredelina voro alla
hennes tanter. Där var en stor gredelin, som växte
i ett hörn av rabatten som en riktig hörnsten.
Det var gudmor Eulalia — gudmor Eulalia, som
alltid ville inbilla pappa kungen, att Sola Gull
nu, sedan hon blivit sjutton år, själv borde sy
och spinna tyget till sin vita silkesklänning. Men
pappa kungen bara skakade på huvudet och
viskade till Sola Gull:
— Spring ut, lilla Sola Gull, och se, om du
kan få fatt solstrålarna därnere på den vita
muren!
Då flög Sola Gull i väg, själv lik en solstråle
med sitt gyllene hår och sitt ljusa ansikte; men
gudmor Eulalias mun snörptes ihop som en sypåse,
och hon riktigt skrockade av förargelse, tills
hon blev röd i kinderna som kalkonen .ute i
hönsgården.
Bland alla andra blommor var lilla Sola Gull
tyst och tankfull, men vid solvisaren lockade
henne blåduvorna att prata. Det var inte så, att
de talade själva, men Sola Gull .förstod dem så
väl ändå, och hon blev glad, så snart hon på
avstånd såg deras blå vingar. Hon visste, att de
förr hade flugit vida omkring utom slottsmuren
och sett allt det underbara, som Sola Gull endast
uppfångat en skymt av en gång genom ett hål i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
