Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Därinne i den stora spegelsalen sutto konungen
och drottningen på sina troner, och på
drottningens ena sida satt gudmor Eulalia i violett
sidenklänning. De hade tråkigt. Konungen hade
sedan frukosten gäspat tjugu gånger, ja noga
räknat var det tjugutre. Den lilla söta hovfröken
Olitt Lalà, som helt städat satt jned sitt
guld-sticksbroderi nedanför tronen, hade fört räkning
däröver.
Nu slogos dörrarna upp, och prins Archibald
trädde in. Kungen ruskade kronan tillrätta på
huvudet, och drottningen spratt upp och såg sig
yrvaket omkring. Prins Archibalds blick sökte
prinsessan Sola Gull; men han mötte endast
gudmor Eulalias sura ögon.
— Välkommen, min högt värderade frände,
hälsade kungen högtidligt.
Prinsen bugade sig. Han var vacker i sin vita,
pärlstickade dräkt, och drottningen betraktade
honom med vänliga blickar.
— Högtärade farbror, svarade han lika
högtidligt, jag kommer för att begära prinsessan Sola
Gulls hand.
— Sola Gull är aldrig, där hon ^skall vara,
mumlade den surögda violetta.
— Låt oss strax gå ut och Jeta efter henne i
örtagården, sade konungen hastigt; ty han älskade
ej gudmor Eulalias inlägg i samtalen.
Och så gingo de alla ut för att söka
prinsessan Sola Gull i blomsterträdgården. De gingo
i en lång rad. Först den stolte och högväxte
prinsen, vars ögon voro som blå stjärnor, efter
honom kom kungen med kronan på ,sned och
med små hastiga, vinglande steg, därefter svävade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
