Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
drottningen fram i sina högklackade skor och med
huvudet lutat åt sidan som en trött och
utblommad vallmo, därefter rultade gudmor Eulalia, ,som
var tung som ett bykkar och vars violetta
sidenklänning i förbifarten sopade med sig sand och
blommor om vartannat, alldeles som en riktig
sopkvast; men sist på vördnadsfullt avstånd
trip-pade lilla Qlitt Lalà med sitt pärlsticksbroderi
i ena handen och en påträdd nål1 i den andra. De
sökte i alla vinklar och vrår. Gudmor Eulalias
släp sopade över både rosor, hyacinter, gladiolus
och grässtrån, men ingen, ingen Sola Gull i vit
silkesklänning och med små gullskor på fötterna
stod att upptäcka!
Så närmade de sig solvisaren och blåduvorna.
På långt håll såg prinsen något glänsa i gräset,
och han påskyndade sina steg. När de kommo
dit, blevo de stående i en ring .alldeles häpna.
Prinsen, konungen och drottningen, gudmor
Eulalia och lilla Glitt Lalà, alla stirrade de med
förundran på Sola Gulls små gullskor, som stodo
ordentligt bredvid varandra, som de brukade stå
vid hennes säng om natten.
Prinsen föll på knä. Han tog först den ,ena lilla
skon, sedan den andra i händerna och betraktade
dem förtjust.
— Prinsessans gullskor, sade han och kysste
dem andaktsfullt.
— Prinsessans gullskor, eftersade i tur och
ordning konungen, drottningen, gudmor Eulalia och
därefter lilla Glitt Lalà.
Men var fanns prinsessan själv? Blåduvorna
rörde sig orohgt viskande mot varandra, men
ingen hörde dem, ty alla pratade på en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
