Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Han kom fram till den silverklara bäcken, och
där lade han sig ned för att dricka. .Men då han
lutade sig över vattnet, ryckte han till, och ,bäcken
skrattade honom rätt i ansiktet ett silverklart,
uppsluppet skratt. Det var inte sin egen bild han
mötte i bäcken. Det var ett ljuvt flickansikte med
glada ögon och en leende liten mun och så
vackert som endast Sola Gulls ansikte kunde
vara, ty ingen annan än hon hade någonsin
lutat sig över vattnet; och därför hade hennes
bild också så troget bevarats där.
När prinsen efter en lång stund åter reste sig,
strålade hans blå ögon av både glädje och
längtan.
— Nu, ropade han högt, måste jag finna
prinsessan Sola Gull, vilka mödor det än kan komma
att kosta mig, ty aldrig förr ha en så vacker
flickas ögon lett emot mig.
Ur konungens stall hämtade man då fram en
vit springare, vars betsel var av guld och i vars
man dyrbara glänsande stenar voro inflätade.
Och prins Archibald svingade sig upp och red
ut i vida världen för att söka prinsessan Sola
Gull; men konungen, drottningen, gudmor Eulalia
och sist lilla Glitt Lalà gingo sorgsna tillbaka in
i slottets stora spegelsal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
