Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
endast såg de mörka gränderna, de osäkra
kvarteren, och en tid till och med bodde på
bysätt-ningshäktet hos sin vän och hyresvärd, mr
Micaw-ber. Minns ni mr Micawber? En av de lustigaste
gestalterna i Dickens’ galleri av egendomliga
människotyper! Den magnifike mr Micawber, vars
affärer alltid voro usla, men som tröstade sig med
att »något skulle yppa sig». Denna älskvärda
bohemnatur, skroderande, sentimental, vars tal
var blomstersmyckat och vars stämningar alltid
pendlade mellan glädje och förtvivlan.
När jag vill, kan jag för min inre syn franip
kalla bilden av dessa två, vandrande tillsammans
utanför kvarteret, där de bodde. Mr Micawber,
storväxt och korpulent i sin bruna syrtut,
svängande med sin sprättiga promenadkäpp, vid vilken
ett par stora rostfärgade rosetter voro fästade,
och lille David, blek av den instängda luften
på det ställe, där han arbetade, vördnadsfullt
lyssnande till vännen, som oftast glömde
åldersskillnaden och talade som man till man. Och de
glada festerna sedan, då de lyckats »stampa» på
någon husgerådssak och festade på fårkotletter
och den ljuvliga punsch mr Micawber var en
mästare i att brygga!
Vi ha ingenting motsvarande dessa skildringar
i svensk litteratur. Detta stilla, omsorgsfulla sätt
att berätta, med välbehag dröjande vid detaljerna,
vid det karakteristiska hos varje människa, och
alltsammans genomsyrat av humor, en humor,
som inte gapskrattar, men ler med en tår i ögat.
Kanske är jag särskilt partisk för den engelska
skönlitteraturen. Kanske finns det en god del
mera djupsinne i de svenska romanerna, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
