- Project Runeberg -  En Dagdriverskas Anteckningar /
211

(1923) [MARC] [MARC] Author: Agnes von Krusenstjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

211

har heller aldrig märkt, att en svensk författare
slår över till den höggradiga sentimentalitet, som
en engelsk författare ibland tyvärr presterar. Men
ändå! — Man blir inte, fast det är kanske
individuellt, så god vän med en person i en svensk roman,
som man blir med en i en engelsk. De bli helt
enkelt ens vänner, dessa personer i en Dickens’,
en Thackerays, en Kiplings med fleras romaner.
Man har det intrycket, att man skakat hand med
dem och suttit och pratat med dem, under det
brasan slocknat i kakelugnen och dagen övergått
till skymning. Jag har däremot aldrig skakat
hand med Hjalmar Söderbergs doktor Glas, och
det fastän skildringen här ägt en skärpa och
elegans, som jag beundrat — eller med Arthur
Möllers balettdansöser och ungkarlar.

Detta var nu en liten tankeutflykt, föranledd
av åsynen av de där små grabbarna jag nämnde
här ovan. De hålla för övrigt med förkärlek till
nere vid Strömmen, där de med levande intresse
beskåda fisket, de små båtarna, som fiskarna
med en sådan skicklighet manövrera i det
brusande, sjudande vattnet, och de stora grå håvarna,
som sakta sänkas ned, åter höjas och långsamt
gunga fram och åter över vattnet. En tid, men
jag får erkänna, att det ej var länge, brukade
jag stiga upp tidigt om morgnarna och gå ut och
gå i Gamla staden, strax innan bodarna öppnades;
och jag har aldrig fått ett så starkt intryck
av vad man kallar »storstadens brådska» som
på Västerlånggatan den tiden på dagen. De
kommo vältrande i en ström emot mig, alla dessa,
som skyndade till sina butiker, mest unga flickor
med smörgåspaket i händerna. De tycktes vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:28:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagdriv/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free