Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
ibland välver sig över dem, och som återspeglade
sig i vattnet alldeles som de göra där. Där fanns
ett annat motiv från Tarragona i Catalonien, ett
tredje från den lilla portugisiska staden Olhào,
ett fjärde, ett femte... Men om dem alla gäller,
att på samma gång de gåvo mig en längtan mot
det avlägsna, meddelade de mig en glädje vid att
befinna mig tätt intill Stockholms vatten och
farleder. En smula av havets och de marina
lastningsplatsernas, de gungande skeppens och de
evigt blå förbindelsevägarnas poesi finns nästan
alltid i Rikard Lindströms måhända litet
enformiga, men hederliga och älskvärda måleri,
vare sig det daterar sin sunda sälta från Lofoten,
Stockholms skärgård eller la Mediterrannée;
och för den poesien, som med en paradoxal, men
oslitlig sträng förenar det villanedsmutsade Dalarö
med det gamla halvmoriska Algarve, kan ingen
verklig stockholmare vara helt okänslig.
•
Vattnet porlade sakta mot roddbåtens sidor —
böljor lika blå som den rödkindade roddargossens
stora runda ögon! Finns det små rödkindade
roddarpojkar nu för tiden? Och invid Stockholm?
Ja, är det inte märkvärdigt? Jag hittade honom
vid en litet senare timme ovannämnda soliga
dag strax nedanför Ulriksdals nyrestaurerade
slott, där han satt och vickade med båten på
pojkars vanliga sätt och stirrade i vattnet efter
mörtarna, som förskrämda kilade undan. Om han
ville ro mig ett slag? Visst! Han brukade ofta
ro folk till den lilla holmen mitt emot. Och snart
16. — v. Krusenst jer na. En dagdriverskas anteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
