Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
slump träffades ute, att vi togo adjö av varandra
med ett: »Vi mötas då i morgon på det gamla
stället.» »Det gamla stället», det betydde en lång
promenad utåt Djurgården och kaffe och en eller
annan liten cigarrett inne i ett skumt rum på
något kafé, ett möte, som alltid slutade med en
tyst, häftig omfamning och en kyss, vari jag
inlade hela min dåvarande lilla flicksjäls svärmeri
inför den oundvikliga skilsmässan.
Och där jag nu stod, såg jag någon komma
gående i allén hän emot mig. Mitt hjärta bultade,
och jag blundade. Var det möjligt, att han kommit
tillbaka? Kunde det vara han? Men när jag åter
öppnade ögonen, gick en fullkomligt obekant
herre förbi och mönstrade mig med en kylig
blick, medan i mina öron ringde ett par ord, som
blivit sagda en vår för länge sedan.
IV.
Det är välgörande med de goda minnena. De
lyfta sig i vårt sinne soin höga blå fjälltoppar,
och liksom avlägsna bergs mäktiga sträckningar
förläna de en rogivande fond och grundstämning
åt vår själs landskap. De bittra minnena äro den
underjordiska elden, som oupphörligt vill vältra
sig fram och förtära och förstöra. Jag är rädd
för den underjordiska elden, rädd att den en gång
skall bryta fram och förgöra allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
