Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYDLÄNDSK PRIMAVERA.
Man sitter hemma och bläddrar i sin atlas.
Med längtan i hjärtat låter man blicken glida
utmed kartornas blå hav ned till de regioner,
där solen gassar lika varmt den ena månaden
som den andra och där ej året njuggt fördelas i
vår, sommar, höst och vinter. Tyvärr kan man
numera ej vrida på någon sorts Aladdinsring,
som genast förflyttar en till det åtrådda landet.
Ett helt tungt maskineri med legationsbesök,
viseringar, pass, valutainköp o. s. v. måste sättas
i verksamhet, innan man hunnit så långt, att man
kan låta sovvagnskupéns dörr smälla igen bakom
sig. Men från det ögonblicket känner man sig
också med ens lösryckt från allt det gamla och
invanda, allt det som dag efter dag rullat samma
hjulspår fram.
Jag ser Skånes slättland en marsmorgon från
kupéfönstret. Marken ligger brun med snöfläckar
här och var, och vid horisonten svänger en
väderkvarn sina svarta armar mot en klarnande himmel.
Röken från lokomotivet drar i tunga, vaggande
moln, rosafärgade av den uppgående vintersolen,
fram över de tysta fälten, och en allé av höga,
mörka träd marscherar upp mot en herrgård, vars
fasad ett ögonblick skymtar. Men detta tidiga och
fridfulla morgonintryck undanjagas snart av den
nya dagens buller, av trängseln vid färjan, åsynen
17. — v. Krusenstlerna, En dagdriverskas anteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
