Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
blef allvar utaf, och Stuyvesant i spetsen för
sina holländare öfverraskade och angrep
svenskarnas små befästningar vid floden, stod han
dock alltid manligen och modigt vid Risings
sida, och denne medgaf sedan villigt, att han i
mycket kunde tacka Adam Hatting för de
hederliga och gynnsamma villkor svenskarna fingo vid
den slutliga kapitulationen. Det var efter det
Fort Christina fallit som Adam Hatting allra
underdånigast vågade skrifva sitt bref till
Pfalz-grefven, hvilken ban i Stockholm haft den äran
att lära känna, och för honom förklara koloniens
ställning samt hopplösheten af vidare motstånd
mot den så mycket öfverlägsna fienden. Han
fick aldrig något svar på skrifvelsen, men till sin
död betraktade han sig som svensk undersåte.
Sin egendom fick ban emellertid oantastad
behålla. Den holländske »guvernören» — som
Stuyvesant nu fordrade att kallas i Nya Sverige
liksom han kallades på Manhattan — hade
aktning för hans förstånd och driftighet och var
honom äfven icke så litet tacksam för hans
medlareskap hos den envise Rising. Dessutom
var Stuyvesant nära bekant med släktingar och
vänner till Hugo de Groot, och han brukade
ofta säga till Hatting, att ban genom dessa hört
många både vackra och lustiga saker om hofvet
i Stockholm. Kanske var det för den skull som
han så artigt lät gården Christina vara i fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
