Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Om Marion Hatting står det i samma
»album»:
»Beatrices väsen är Exaltation, Lidelse, Behag.
Hon eger många dygder, men den harmoniska
jämvikt, som är alla ädla dygders drottning,
är ej ibland dem. Elmira utvecklar sig
långsamt och säkert som ett växande träd oin våren,
Beatrices utveckling sker genom en rad
vulkaniska utbrott (des eruptions volcaniqnes).» .. .
Här slutar karaktäristiken tvärt — det
gulnade pappersbladet är liksom i vredesmod rifvet
midt öfver.
I hvardagslag, i förhållande till sina kusiner
och lekkamrater var »Beatrice» — såsom hon
enligt tidens sentimentala mod romantiskt
kallades — verkligen så nyckfull som hon af den
skarpsinniga och litet maliciösa Mademoiselle
Rosalie har skildrats. I synnerhet märktes det
i hennes förhållande till William, som själf
under sina pojkår var ovanligt högmodig,
snar-stött och egenrättfärdig. Det fanns perioder, då
de båda voro nästan oskiljaktiga, och del fanns
andra, då de icke kunde se hvarandra, utan att
de bägge med etl hånleende vände hufvudena
bort. Madam Hatting och hennes förmaningar
brydde Marion sig ej mera om, än hon brydde
sig om Mademoiselle Rosalie. Den ende i huset,
för hvilken hon alltid, i hurdant humör hon
annars var, hade odelad respekt, och hvilken
hon alltid ögonblickligen åtlydde, var farbrodern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
