Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
den gamla Hattingska förmögenheten helst åter
samlas på en hand.
Marion hade icke opponerat sig — det hade
aldrig ens med en tanke fallit henne in.
Liksom alla i huset visste hon ända från början,
att det var Carl Adam Hattings bestämda vilja,
och emot den hade hon aldrig i sitt lif satt sig
upp. Ingen frestade henne heller till det och
det hade säkert förekommit henne högst
besynnerligt, om någon gjort det. Liksom sina
jämnåriga var hon uppfostrad i sitt århundrades
bestämda princip, att äktenskapet vore en sak
för sig — naturligtvis en mycket helig och
allvarlig sak! — som icke hade stort med kärlek
och svärmeri och sådant att göra. Det vore
nämligen också en sak för sig — också en rätt
allvarlig sak! — men något, som vore
fullkomligt utanför all beräkning. Giftermålet däremot!
... I hela hennes uppväxt hade det stått för
henne fullkomligt klart, att när en flicka blefve
vuxen skulle hon giftas — det var något
oundvikligt, en ceremoni som öppnade henne tillträde
till ett hittills okändt rike, som gaf henne
privilegier och rättigheter, hvilka hon ogärna ville
undvara — någonting ungefär liknande
konfirmationen men betydligt intressantare och af
ojämförligt mera praktisk betydelse. Brudgummen å
sin sida var mycket kär och mycket otålig.
Efter några svaga invändningar af Madam
Hatting angående utstyrseln och dylikt, hvilka snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
