Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
besegrades, blef det beslutadt, att bröllopet skulle
firas den tredje maj, då bruden fyllde nitton år.
Det var emellertid en stor minskning i
festglädjen på Christeen att yngste sonen omöjligt
kunde komma hem till högtidligheten. Han hade
under det sista halfåret varit anställd i ett stort
handelshus i New-York för att under vänners
ledning sätta sig in i affärsförhållandena vid
Hudson och i de norra provinserna. Nu på våren
deltog han efter egen önskan i en längre
expedition uppåt Canada för att uppköpa pälsverk och
hudar och uppehållen däraf kunde han ej tänka
på att hinna liem till den utsatta dagen. Men
innan han begaf sig åstad, hade han från
New-York sändt ett vackert halsband af äkta pärlor
med guldlås som bröllopsgåfva åt sin kusin.
»PärlorI» sade Sarah Wathier, då hon den
stora dagen hjälpte till med brudens toalett.
»Hvad tänker då William på! Det betyder ju
tårar ... Bär det inte, Marion 1 ...»
Marion strök sakta med fingret öfver de
gamla, litet mörknade pärlorna, hvilka — såsom
ljuset nu föll på dem — fingo ett matt
blåaktigt, liksom vemodigt skimmer.
»Nej,» sade hon och sköt dem långsamt
ifrån sig. »Du liar rätt. Jag vill inte bära dem
— inte i dag.»
»Men William kan känna sig sårad,» sade
Anna frånvarande. Med hufvudet på sned rättade
hon litet på den hvita brudbuketten, hvilken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
