Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
ögonen, som de skrattat åt den sista historien
om kungens kälkborgerlighet och snålhet. »Nu
skall jag upp och se, hur stackars Gage reder
sig med hans och Lörd Norths vansinniga
instruktioner vis à vis Boston stad...»
Det blef plötsligt tyst omkring den
ogenerade generalen — han såg sig litet ironiskt
omkring:
»Jaså . . .» sade han icke riktigt höfligt,
nästan liksom ringaktande. »Det är alltså sant!
Man är verkligen — trots allt — så
’rätt-tänkande’ här i landet...»
William Hatting reste sig upp. Det var
första gången han talade till den främmande.
»Ja, herr general,» sade han helt
vördnadsfullt, med sina allvarliga, gråblå ögon i Lees.
»Man är rättänkande här i landet — ehuru
icke på det sättet ni nu menar.»
»Min broder är whig — riktig whig,»
fnittrade Anna Hatting själfsvåldigt och hennes
klara, barnsliga röst bröt med ens den ett
ögonblick ganska obehagliga stämningen. »Ingen i
världen kan begripa hvarför...»
»Det kan jag,» sade general Lee torrt.
Han räckte öppenhjärtigt, välvilligt, en smula
beskyddande William handen.
»Å,» sade värden leende. »Det finns då för
den sakens skull flera whiggar än torier här i
kolonierna ...»
Man talade icke om politik mera. Ämnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
