Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
att det växlades flera ord emellan dem — blott
genom en enda blick på sonens välkända, fast
tecknade profil, hans framskjutna panna och hans
öfver den kraftigt klufna hakan slutna läppar
— förstod fadern, att här upphörde hans buttra
myndighet och bistert tystlåtna men alltid ömma
omsorg. Han sade stillsamt:
»Har du också betänkt, min son, att du
nu för beständigt skiljer ditt öde från vår
familjs?»
»Ja,» svarade William enstafvigt, lika
allvarligt och lika beslutsamt.
»Ty jag,» kom det med en viss bitterhet
från den gamle — »är gammal nog att vilja dö
trogen mot den kung, till hvilken jag aflagt ed
och den författning jag besvurit och under
hvilken jag lefvat lycklig i sextiofem år.»
William gjorde icke ens något försök att
förklara sin ståndpunkt och sina
bevekelsegrunder. De tego bägge ett par sekunder.
»Du har Evert,» sade William därpå sakta
— han böjde sig litet tafatt fram öfver hästen
och fumlade med tygeln.
»Jag har väl alltid — nu som förr — två
söner,» svarade Carl Adam Hatting kort. »Det
jag menade var, att du alltid, gentemot fiender
och vänner, måste komma ihåg, att från i dag
står du ensam — har ingen af oss i ryggen
och ingen vid sidan af dig. Dina intressen äro
ej längre våra — du kan icke gifva ditt hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
