Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
kunna se dem,» sade hon. Och hon tillade
tröstande:
»De tåga kanske blott helt enkelt förbi. Nu
kunna de icke vilja min far något...»
Lady Johnson växlade i sin nöd en
förtviflad blick med sekreteraren och Ottawa-Jim,
hvilka naturligtvis — lika väl som Molly Brant
— visste godt besked om förräderiet.
»Ja, gå barn...» sade hon svagt. Hon blef
själf sittande i stolen, orörlig som en
porslinsdocka, utan minsta begrepp om hvad hon
skulle taga sig till. Mistress Molly stannade hos
henne.
Ute på den stora balkongen hängde de
unga flickorna redan nyfikna öfver bröstvärnet,
Slottet låg som ett örnnäste ofvanför floden —
det behärskade hela Mohawkdalen — och vägen
öfver backarna låg så solbelyst tom, liksom
väntansfull. De voro icke längre förskräckta
någon af dem — bara otåliga efter att snart
få syn på soldaterna.
»Om Ottawa-gubben skulle ha misstagit sig
...?» sade fröken Caroline redan halft
besviken.
Nej, — gudskelof! ... Där skymtades de
redan mellan småskogen uppe på backkrönet
— sabelslidorna och bösspiporna blänkte till i
solen ...
»De ha ju inga uniformer 1» utbrast högt
en af (le unga flickorna, nästan förnärmad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
