Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
sidan af fanbäraren, igenkände hon, i samma
ögonblick hon såg honom, sin svåger William.
Hon gjorde en rörelse som för att draga
sig tillbaka och sätta sig ned på stolen, som
stod bakom henne. Därpå blef hon liksom rädd
för att de andra skulle se hennes rörelse, och
med ansiktet stödt i bägge händerna lutade hon
sig ännu en gång långt fram öfver bröstvärnet.
Hennes ögon voro ännu oafvändt fästa på
William, men hon var så förvirrad, liksom
bländad, att hon icke längre tydligt kunde se
honom — blott det gula, guldfransade
axelskärpet, som, skinande i solen, långsamt kom
närmare.
Först vid jultiden hade Evert kommit
tillbaka från Cedarville och icke långt därefter
— redan i början af mars — hade det unga
paret efter officiell inbjudning af Sir Jolin
Johnson, oaktadt den jäsande oron i de
norra provinserna, begifvit sig på besök till
Marions mäktiga släktingar. Men samtidigt
hade Boston, efter elfva månaders belägring,
fallit, och det såg ett ögonblick illa ut både
för New-York och Philadelphia. Alla
tory-intressen voro starkt hotade och Evert hade,
då de väl nått målet för sin resa, genast
genom ilbud blifvit hemkallad af sin far. Af
fruktan för vägarnas ofarbarhet och ytterliga
osäkerhet vågade han ej medföra sin hustru
på den forcerade återresan utan föredrog att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
