Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
»Fröken Caroline,» mumlade sekreteraren
med svag stämma, bedjande, halft varnande.
Caroline Johnson hade blifvit helt blek.
Hon tog ett par steg fram emot den främmande
— en ljuslett, mager herre, brunbränd, nästan
garfvad af solen. Han tycktes mycket allvarlig
och en smula nervöst förlägen.
»Sir John Johnsons dotter ...?» bugade han
sig litet frågande.
»Det är jag.» Fröken Caroline nästan slök
orden, så fort talade hon.
»Jag...» han blef mer och mer förlägen —
de unga flickorna stodo som en hedersvakt
omkring Caroline och bara stirrade på honom. Han
fortsatte något osäkert:
»Det gör mig ondt att höra att Lady
Johnson icke befinner sig väl...»
Men plötsligt koin han att tänka på att han
glömt presentera sig och tillade hastigt, med
brysk värdighet:
»Mitt namn är öfverste Dayton.» Han
bugade sig kort. »På den höga kongressens och
Hans Excellens’ general Washingtons vägnar
önskar jag tala med Sir John eller Lady
Johnson.»
Flickorna kände sig nästan förkrossade.
Inte hade de tänkt sig rebellerna så ... så ...
imponerande. Och i djupet af sitt hjärta kände
de alla liksom en viss patriotisk triumf. De
brittiska officerarna skulle aldrig mera våga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
