Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
dotter att för Guds skull vara artig emot öfversten
och inte »reta rebellerna». De skulle alla komma
ihåg, alt de nu vore värnlösa i fiendens händer...
De unga damerna, som visserligen voro
konservativa i politik och trogna Hans Majestäts
heliga sak, men som gudskelof hade rena
samveten, sutto emellertid inne på sina rum och
gjorde sig så fina de kunde till supén. Öfverste
Dayton hade nämligen — efter att den litet
obehagliga historien med förseglingen väl var förbi
— på det artigaste sätt anhållit hos Lady
Johnson, om han och hans officerare finge åtnjuta
den stora äran att spisa sin kvällsvard
tillsammans med damerna. Den förskrämda frun hade
genast nigit och sagt ja. Fru Marion Hatting,
som utom henne var den enda gifta damen i
sällskapet, hade godhetsfullt lofvat att åtaga sig
värdinneskapet. Den stackars Caroline, som tog
sig allting så nära, vore sannerligen inte i stånd
till det...
Nu sutto de allesammans inne i Lady
Johnsons salong och väntade på öfverste Dayton
och de andra herrarna, hvilka hela
eftermiddagen diskret hållit sig undan, sörjt för
manskapet och tjänstgöringen och inte ens hälsat
på damerna.
Nu kommo de in — öfversten i spetsen.
Flickorna nego djupt, allvarligt, litet reserveradt,
från en af dem hördes plötsligt ett svagt,
förläget och nervöst fnitter. Skenet från den ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
