Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12f>
kens gränser, i de stora skogarna, väpnade sig
under engelskt befäl de hämndgiriga
indianstammarna och ett ilbud från general Lee lät
veta, att Sir Henry Clinton i spetsen för öfver
femtio engelska skepp var i sikte utanför
Char-leston i Syd-Carolina.
Vid Hudsonfloden stod de förenade
koloniernas enda verkligt stridbara armé — knappast
sjutton tusen man i allt—, oöfvade, ny värfvade
trupper, af hvilka de mest erfarna knappt hade
ett års tjänstgöring bakom sig, utan tidsenliga
vapen, utan ammunition, utan artilleri, utan
förråd och nästan utan pengar. Och öfverallt:
missmod, hopplöshet, affall, torykomplotler – till
och med hemliga anslag mot Washingtons lif.
Men den öfverst kommenderande, hotad af
tusen faror och svårigheter, öfvei-ansträngd af
arbete, ansvar och omsorger, stod fast på sin
post — omgifven af sina bepröfvade officerare,
lika klart seende, lika litet sangviniska och lika
omutligt plikttrogna som han själf. Och i
Philadelphia debatterade kongressen — fullt och fast
öfvertygad, som John Adams sade, att friheten i
och för sig vore en fullständigt tillräcklig motvikt
mot all fattigdom, oenighet, krig och fara —
orädd, okufvad och under strängt iakttagande
af alla öfliga parlamentariska former den stora
frågan om Amerikas definitiva skilsmässa från
Storbritannien.
De sista dagarna i juni låg »Oafliängighets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
