Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
sida om Marion och lade upp papiljotter i
hennes hår. Hon satt stilla med djupt nedböjdt
hufvud utan att röra sig.
»Gläder det dig?» frågade Sarah lika rakt
på saken.
»Naturligtvis,» mumlade Marion. Hon såg
från sidan upp på Sarah, misstänksamt, ovilligt
och liksom fientligt. »Hvarför skulle det inte
det?» frågade hon plötsligt högre och halft
utmanande.
Sarah svarade icke. Hon såg bara på Marion.
»Hvarför gifte du dig med Evert?» utbrast
hon häftigt, nästan mot sin vilja.
»För det att han ville ha mig,» svarade
Marion kort. Hon kom till att skratta där hon
satt, pigan ryckte henne i håret och bad om
ursäkt.
»Bara för den skull,» mumlade Sarah
långsamt, tviflande. Och ändå var det liksom ett
ljus gick upp för henne. Hela saken syntes
henne med ens mycket enklare och tydligare
än hon någonsin med alla sina gissningar hit
och dit kunnat tänka sig.
»Så sant jag lefver,» sade Marion på samma
korta sätt. Hon stod med höjda armar och
drog ihop den rynkade nattmössan öfver pannan,
i det hon skickligt, med hastiga, nervösa händer
knöt banden framtill i rosett. Hennes ögon
hvilade bela tiden kallt och liksom gäckande
på Sarah. »Han ville—jag hade gifvit honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
