Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
I detta ögonblick bröto jubelropen ut på nytt:
general Mercer hade läst de sista stolta orden:
»Och härtill förplikta vi oss i Guds namn,
vid allt hvad vi äga, vid vårt lif och vid vår
heliga ära» (»anc/ our sacred honour»).
William Hatting, ännu stående i sadeln på
en häst, som höll på att störta, kopparröd af
värme och solbränna, med halten i den ena
handen och Washingtons obrutna bref i den
andra, satte, så andtruten han än var efter den
häftiga ridten, all sina starka lungors kraft i
ett långdraget, väldigt Cheer!
Helt nära generalerna ocli deras närmaste
krets höll bland andra vagnar ett stort ekipage,
förspändt med fyra hvita hästar, monteradt med
svarta postiljoner och lakejer — hade Lady
Washington under de knappa tiderna i vintras
kommit till lägret utanför Boston med fyrspann,
så kunde väl Madam Livingston vid ett tillfälle
som detta få visa familjekareten utanför
Elisabeth. Där bland alla de ljusa flickorna från
Liberty Hall satt äfven Sarah Wathier. Hennes
mörka ansikte sken af glädje under den hvita
hatten och hon hade stora tårar i de glänsande
ögonen. Oupphörligt tryckte hon Madam
Li-vingstons hand, och när general Mercer kom
till de sista orden reste sig de två kvinnorna
upp i vagnen och omfamnade hvarandra under
strömmande tårar, medan lilla Annabel stående
rakt upp på baksätet med händerna på neger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
