Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
yttersta för att synas lugn och fattad. William
var sig fullkomligt lik som han brukade vara.
»Min syster,» sade han — han bugade sig
djupt, djupare än han behöfde, öfver hennes
framsträckta hand. »Jag har sökt dig hela
aftonen och är glad öfver att ändtligen ha
träffat dig.»
Orden voro så studeradt och ömkligt
formella, att hon strax kände på sig, att han
på förhand hade satt ihop frasen och nu
plikt-skyldigast yttrade den. Hon svarade blott med
att böja på hufvudet, oförmögen att säga
ett ord.
Utan att en enda gång direkt se på henne
fortsatte han på samma främmande, klumpigt
och ostentativt ceremoniösa sätt:
»Jag ber dig vara öfvertygad om, att jag
har varit mycket olycklig öfver, att — så som
Sir Johns affärer då stodo — det icke var mig
möjligt att vara dig eller Lady Johnson till
någon nytta.»
Ännu en gång böjde Marion på hufvudet.
Hans ord, hans ton och framför allt hans
nödtvungna hänsyftning på Johnson Hall plågade
henne öfver all hofva. Och så alla dessa
människor, som stodo så tätt intill dem och
talade och skrattade!...
William hade nu — i hela sällskapets åsyn
— uppfyllt sin skyldighet emot sin svägerska.
Med en viss lättnad — både hon och Sarah själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
