Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
befallningar, som korsade hvarandra —
förmaningar att vara lugna. Ny uppställning ...
Marschen fortsättes ... Halt igen! Hvad i all
världen? ...
En ordonnans från högkvarteret flög emot
dem: det hade skett ett misstag, regementet hade
alltför tidigt lämnat sin post. Öfverste Shee
linge vara god att föra sitt folk tillbaka igen.
Bataljonen, som redan var så nära stranden,
att den kunde se kamraterna inskeppa sig i
båtarna, gjorde åter helt om och marscherade
tillbaka. Ännu en gång tog den utan knot posto
bakom de redan öfvergifna förskansningarna.
Men när återtåget — tack vare den mer
och mer tilltagande dimman — ändtligen
lyckligt var fullbordadt, och William Hatting, som
en af de sista hvilka lämnade Long Islands
kust, satt i båten och såg husen i New-York
resa sig på andra stranden, tänkte han i första
ögonblicket mest af allt på, hur ljufligt det nu
skulle smaka att få litet varm mat... Om det
nu blott vore möjligt för dem, som kommo sist
att skaffa sig en smula! ... Bara en kopp kaffe
eller mjölk — eller bara ett glas brännvin och
litet riktigt bröd och något färskt...
Tills plötsligen en man i båten bredvid
honom sade:
»Ja, nu faller förstås New-York.»
I samma sekund hade William glömt både
mat och dryck och hunger och törst. New-York!
11. — Dayyryniny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
