Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
smink och puder såg så smalt och blekt ut i
den stora, yfvigt veckade kapuschongen.
Hon gick fram till den lilla lästa
järngrinden i häcken och blef stående där med
bägge armarna stödda mot spjälorna ocli hakan
i händerna. Med en på en gång missmodig,
väntansfull och hopplös blick såg hon ut på
landsvägen, öfver hvilken morgondimman knappt
ännu lyft sig.
Plötsligt spratt hon till vid ljudet af steg
bakom sig ocli vände sig nervöst om.
Längs gången kom Evert Hatting gående.
Han svängde med en stor käpp i handen och
hade på hufvudet en liten uppviken liatt med
låg kulle. Hans långa figur såg ännu mera
reslig och stor ut i den öppna ljusblå fracken,
under hvilken spetskråset pöste på bröstet och
omkring handlederna.
Marion hade åter vändt ryggen till —
ovilligt, liksom trotsigt.
»Hvad i all världen?...» utbrast hennes
man. Han kväfde otåligt en ed. »Du kan då
förstå, att jag har letat efter dig öfverallt...»
Dagen förut, sent på aftonen, hade Evert
Hatting anländt till Liberty Hall. Marion var
nu af myndigheterna officiellt förklarad »icke
misstänkt» i Sir Jolin Johnsons och hans släkts
högförrädiska stämplingar, hvarför hennes man
hade erhållit tillstånd att nu föra henne hem
till Philadelphia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
