Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
sträckte fram sin hand emot William och han
tog den i sin. För första gången på hela
morgonen sågo de hvarandra rakt in i ögonen.
»Jag såg dig ...» mumlade Marion, ocli
medan hon talade förändrades hennes ansikte.
Läpparna darrade, så att hon knappt kunde få
fram orden: »Jag såg dig. ..»
Hon reste sig häftigt upp. »Nej, man kan
inte bära det,» utbrast hon.
Evert hade stödt armbågen mot bordskifvan
och satt och såg oafvändt på sin hustru. »Hvem?
.. . Hvem var det hon tänkte på? Var det en
af dem, som fallit? En af dessa dumdristiga
och öfvermodiga maryländska pojkar? Eller var
det en annan—en af dem, som ännu lefde?...»
Lamb berättade för Sarah om öfvergången
af Delaware — hur de hade stakat sig fram i
båtar mellan isstycken — och om den
förfärliga marschen till Trenton i bitande motvind
med hagelstorm . .. Nio engelska mil...
»Jag skall säga,» sade han halft leende,
halft gossaktigt generad och drog ovillkorligt sina
egna fötter in under stolen. »Hvad som nu
kniper för oss — det är stöflar och
strumpor. Vi ha nästan ingenting att ha på
fötterna ...»
»Er Fabius Cunctator låter er också
promenera duktigt!» utbrast Evert sarkastiskt, rätt
ovänligt och skarpt. Horta i fönsterkarmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
