Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
med ryggen mot de öfriga satt Marion och bet
i sin näsduk. Nu reste hon sig upp.
»Vill du göra mig en tjänst?» vände hon
sig till William — halft skyggt, halft befallande,
men utan att slå upp ögonen.
William tog dröjande ett par steg fram emot
henne. »Jag vet inte, hvad jag kan göra,» sade
han osäkert, ovilligt.
De hade nu varit däruppe nästan en timme,
och Lamb manade redan till uppbrott. De
amerikanska trupperna, alltför svaga att stanna
i Trenton, skulle redan samma dag återvända
till lägret på andra sidan floden, och de
resande måste för sin egen säkerhets skull söka
följa armén.
»Hvad vill du William?» frågade Evert högt.
Sarah höll redan på att packa undan
matresterna i korgen.
»Hvad jag vill,» sade Marion — hon stod
och kramade sin näsduk och hade plötsligt
blifvit förlägen, kunde icke finna de ord
hon sökte, medan Evert och William bägge
väntade på, hvad hon skulle säga. »Hvad jag
vill...» sade hon igen. »Det säges att armén
lider brist på allt, att ni frysa och svälta ...»
Hon såg hastigt bönfallande upp på William,
och hennes röst stockade sig.
»Och så har jag tänkt på ...» fortfor hon lågt.
»Skulle du inte vilja ... Jag har tänkt på, att
ni kanske skulle kunna lia nytta af mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
