Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
lion ocli sin hustru och lät genast mannen
komma in.
Det var Hannibal i det Hattingska husets
ljusblå och citrongula livré. Han bar i handen
ett litet skrin af rosenträ, inlagdt med silfver,
hvilket han djupt bugande — ty han var väl
instruerad — tillika med ett bref öfverlämnade
åt Hans Excellens.
Washington, lugn och ståtlig som alltid,
had formellt sina gäster om ursäkt. Han drog
talgljuset närmare — en adjutant snoppade det
artigt med fingrarna — bröt sigillet på det grofva
grå papperet och ögnade hastigt igenom brefvet,
skrifvet med en redig, oöfvad handskrift. Därpå
reste han sig upp — nästan högtidligt — bjöd
genom en rörelse med handen tystnad och läste
högt, allvarligt:
»Till hans Excellens, Kongressens
kommenderande Général en Chef,
George Washington, Esq.
Eders Excellens, herr General!
Tillåt en dam från Philadelphia, hvilken
nyss vid Trenton åtnjutit Edert höga beskydd
och som då med hjärtats uppriktiga bekymmer
och det innerligaste medlidande såg de
patriotiska soldaternas nöd (jag har icke kunnat få ur
mina tankar de trötta,’nakna fötterna, som satte
blodiga spår i snön!) — tillåt henne att
härmed lägga en egendom, som under nuvarande
14. — Dayyryniny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
