Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
lingarn vid den spensliga, höga ebenholtsrock,
som var ett arf efter farmor.
»Jag kan inte se mer,» sade Alida plötsligt.
»Inte är det nödvändigt att jag förstör mina
ögon, inte...» Hon reste sig upp — lång och
smal i en urvuxen blommig kjol och med
bindmössa på hufvudet. Hon var nu sjutton år och
började få inte så litet att säga i huset.
Anna reste sig också upp. Hon slätade
omsorgsfullt ut det fina lärftet och rullade ihop
det stora lakanet. Vid jultiden hade hon blifvit
förlofvad med en af Everts vänner, Allan
Harri-son från Annapolis, och skulle snart — om
Gud läte Philadelphia vara i fred för Sir William
Howe och för general Washington — ha bröllop.
Alla damerna i huset, understödda af en hel
stab af väfverskor, sömmerskor, knypplerskor
och brodöser, hade nu brådt om med hemgiften,
och Anna själf var ofantligt intresserad af dessa
vidlyftiga förberedelser. Madam Hatting var det
i ännu högre grad, — hon och hennes äldsta
dotter glömde nästan helt och hållet den
förtviflade politiska ställningen i staden, hvarest
man hvart ögonblick väntade, att de brittiska
trupperna skulle visa sig, ocli talade icke om
annat än duktyg och lakan, nattkappor och
negligéer, sidenkoftor och silkesstrumpor och
allt det öfriga som Madam Hatting hvar dag
dussinvis räknade upp på sina fingrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
