Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Efter återkomsten från New-Jersey strax
efter jul hade Evert och hans hustru ånyo tagit
gumman Anna Marias lilla lägenhet på östra
gafveln i besittning och nu som förr var Marion
blott husets tredje dotter. Men om de yttre
förhållandena inom familjen sålunda tycktes
ganska oförändrade, voro de inre helt och hållet
olika emot hvad de varit för två år sedan.
Williams frånvaro liade i hemmet och på kontoret
lämnat ett tomrum, hvilket — isynnerhet för
hans gamle far — var bittert kännbart. Gubben
Hatting var heller icke lik sig mera. Till det
yttre höll han sig nog rak ännu, men till och
med den tanklösa Anna började göra
anmärkning på, hur hvitt fars hår hade blifvit under
kalotten. Och icke det allenast: hans fårade,
kärfva och allvarliga ansikte hade också blifvit
mycket gammalt. Iian talade sällan om sin
yngste son — modern och systrarna nämnde
honom mycket oftare — men när ban ibland
om aftonen kom hem från sitt kontor och i sin
nötta masurstol satt och böjde sig fram mot
elden, medan han tanklöst vände tummarna
omkring hvarandra, kunde det ofta hända, att
hans unga svärdotter lämnade sin plats vid
bordet eller sybågen och stilla kom fram och
satte sig bredvid honom på pallen vid hans
fötter.
»Far,» sade hon bara.
»Ja, Marion ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
